NATO-processen
Den tidigare (här) publicerade NATO-Operan har idag fått sig en overhaul.
Det kan t.ex. handla om hur vi minns själva NATO-processen (som ett nationellt Trauma), men också det faktum att man självklart inte (längre) vill stöta sig med, eller såra något överkänsligt NATO-fan, som ju svurit sig till Artikel 5 och till Ukrainas seger som till gospel och Gud. NATO-ceremonin var ju inte heller den något att hänga i julgranen, varför vi ville bjuda till lite extra, enbart för att visa vår välvilja.
Inledningsvis bjuds vi alltså in i Berwald-hallen för att hitta vår bänkrad och plats medan en konferencier läser högt ur programmet. Därefter släcker vi ner i salongen, och påbörjar själva den intensiva musikaliska föreställningen, här inledd med barnkör från Adolf Fredriks Musikklasser och avslutad med internationellt mycket stora artister.... som man ju inte vill missa för allt i hela fucking världen:
... Men hu! Det där var ju garanterat obehagligt.
-----------------------------------------
Sveriges NATO-samarbeten har pågått ganska länge. Att som Sverige nu gå all in kan därför ses mer som en utdragen formalitet. Om man inte gillade NATO förut, så gör man det inte nu heller, -det kan sägas vara en "evig" princip rörande fred, frid och fruktsoppa. Man kanske helt enkelt inte gillar en sådan världsordning, oavsett vad Putin har för synpunkter eller vad media skriver om det.
Den svenska neutraliteten är det ju också lite si och så med. Men; det är alltså när saken kommer på pappret, eller när medvetenheten når "massorna, som tydliga åsikter och vissa protester plötsligt formerar sig. Det betyder ju inte att allt inte haft sin gilla gång ändå, så att ingen egentligen blir förvånad.
-------------------------------------------
Meanwhile, på Twix (X) pågår en annan föreställning. Jag har - i egenskap av s.k. " vänsterbliven antisemit"- följt också den med stort intresse, under ett par intensivt migränframkallande månader:
